Gordy lät Terrell spela in sin första singel, “I Can’t Believe You Love Me,” strax därefter. Ett sista ögonblicks beslut att “Montgomery” var ett för långt efternamn för en 7-tums singel ledde till att Gordy gav Terrell sitt nya artistnamn, ett namn som påstås vara valt på måfå, men mer sannolikt valet av boxaren Ernie Terrell, som precis blivit berömd för att ha blivit tungviktsmästare när Muhammad Ali var tvungen att lägga ned sin titel för att vägra strida i Vietnamkriget.

Terrells egna singlar gjorde inte stor succé på listorna, men det berodde inte på brist på försök. I början av 1967 satte Gordy ihop Terrell med Marvin Gaye, som hade haft en rad hits med duetter med Mary Wells och Kim Weston, två talangfulla sångerskor som hade lämnat Motown. Den första duett Marvin och Tammi spelade in tillsammans var “Ain’t No Mountain High Enough,” en låt de spelade in separat och som sedan klipptes ihop i studio. Den låten skulle förändra Tammi’s karriär för alltid. Eftersom du får Tammis enda solo-LP, Irresistible, i boxsetet, här är vart du kan gå nästa för att förstå Tammi Terrells karriär, och andra skivor att ta för att fylla ut din Tammi-samling.

“I Cried”

Denna tidiga singel släpptes när Tammi fortfarande gick under namnet Tammy Montgomery, och släpptes när hon arbetade som en del av James Browns soul-revue. Hon var bara tonåring när hon spelade in denna hjärtskärande ballad, men du kan uppskatta den känslomässiga djupet i hennes röst, trots hennes unga ålder. Hon kunde förmedla förlust och hjärtesorg med en enda betoning i sin röst.

United

När den Ashford & Simpson-skrivna “Ain’t No Mountain High Enough” spelade på radion — den kom att nå topp 20 på Billboard — lät Gordy Gaye och Terrell gå till studion för att spela in United, en duett-LP som skulle lansera flera hit-singlar och göra både Terrell och Gaye till stjärnor inom Motown i slutet av 60-talet. Gaye skulle senare minnas att han inte uppskattade hur fantastisk Terrells röst var förrän de spelade in tillsammans; deras relation som konstnärliga partners skulle påverka honom under de kommande åren. Låtar som “If I Could Build My Whole World Around You” och “Two Can Have a Party” spelade på det vokala samspelet som kom så naturligt för Gaye och Terrell i studion. Det skulle dock bli den sista duett-LP:n som de aktivt promoverade, eftersom tragedin drabbade Terrell under de marknadsföringskampanjer som följde med albumet.

You’re All I Need

Terrell och Gaye turnerade ganska intensivt efter United när tragedin drabbade: Terrell, som hade haft migrän så länge någon kunde minnas, kollapsade på scenen medan hon uppträdde med Gaye på Hampden-Sydney College. Efter tester bestämdes det att hon hade en hjärntumör. Terrell åkte tillbaka till Detroit för att få kirurgi och en serie tester, och mellan medicinsk behandling och när hon var tillräckligt frisk för att spela in, arbetade hon på You’re All I Need, den mest spektakulära av hennes duettalbum med Gaye. Titellåten och “Ain’t Nothing Like The Real Thing” blev No. 1-hits, men det finns djupare låtar här som är lika sensationella som hitsen, som “Give In, You Just Can’t Win” och “Memory Chest.” Detta album fångade bäst Terrell och Gaye som stigande stjärnor, som gjorde duetter som lät som det verkliga, kärlek mellan ett par som hade sina upp- och nedgångar. Tammis röst var en som man alltid kunde tro på.

Easy

Det sista albumet som släpptes medan Terrell var vid liv, Easy spelades in i etapper, med Terrell som ofta fick sjunga över referensspår från Valerie Simpson. Tammis röst är inte lika stark som på hennes solo-LP och de två tidigare duettalbumen med Gaye, men hon sjunger med sin gamla kraft och gnista på låtar som “This Poor Heart Of Mine” och “Baby I Need Your Loving.” Terrell skulle förlora sin kamp mot cancer 1970, en månad innan hennes 25-årsdag. Gaye tog Tammis död hårt; han kanaliserade sin sorg i sitt mästerverk från 1971, What’s Going On. Hennes inspelade karriär omfattade Irresistible, tre duett-LP:er med Gaye, en annan mindre betydelsefull tidigare LP med Chuck Jackson som släpptes för att kapitalisera på hennes Motown-kontrakt, och ett par lösföreslagna singlar. Även om hennes karriär var kort, lämnade Tammi Terrell ett bestående intryck på soulmusikhistorien, och Motowns historia.