Jorja Smith lovar att ‚komma strax tillbaka‘

Vi skrev om de varierande influenserna som låg bakom Jorja Smiths debut 2018, och sedan dess har hon visat sig vara en influens själv, med kritikerrosor och hängivna fans.

Direkt till dessa fans sa Smith i ett uttalande angående Be Right Back: "Det är bara något jag vill att mina fans ska ha just nu, det här är ingen album och dessa låtar skulle inte ha kommit med. Om jag behövde göra dessa låtar, då behöver också någon höra dem."

Smith har hållit sig upptagen sedan släppet av sin debut, med flera singlar och samarbeten — från Blue Note-utgåvan "Rose Rouge" till den sommarliga förförelsen "Be Honest (feat. Burna Boy)." Trots den ökande berömmelsen har Smith behållit en relaterbar och ödmjuk personlighet; den pandemipåverkade musikvideon för Be Right Back-singeln "Addicted" spelades helt med en webbkamera och ger en närbild av Smith, i bilen, hemma, där hon gör ansiktsuttryck, dansar med fyrverkerier som sprakar i bakgrunden.

Hon berättade för i-D att låten "handlar om att inte få den fulla uppmärksamheten från någon som du borde få det av. Oavsett om det är en partner, en förälder eller en vän; bara någon som borde ge tillbaka det du ger dem. Den personen borde vara beroende av dig." Även om den skrevs för flera år sedan, passar denna längtan efter uppmärksamhet bra i en tid då de flesta av oss är hungriga efter den.

En annan aktuellt släpp, "Gone," den sorgsna andra singeln från Be Right Back och det andra spåret på EP:n, handlar om förlust och verkar handla om något tyngre och mörkare än vad Smith övervägde på Lost & Found.

Singlarna har redan signalerat att denna EP kommer att luta mer mot melankoli och dystopi än hennes debut, och hela projektet knyts ihop av en mer nedtonad, sorgsen stämning. Lost & Found var långt ifrån hård sångmässigt, men visade att Smith har bredden och förmågan att vråla ut höga toner. Be Right Back tillbringar det största partiet av sin tid i hennes lägre register, kapitaliserar på den lättsamhet som hennes röst alltid haft — och hittar kraften i återhållsamhet.

Det tredje spåret, "Bussdown," med Shaybo — en annan London-artist, rappare och självutnämnd Queen of the South — känns som en dämpad uppföljning till "Be Honest," en långsam men ändå dansbar groove. Shaybos rap är en välkommen förändring av tempot när hon och Smith växlar i en välmatchad utväxling om rikedom och berömmelse. Musikvideon visar Smith som en (inte så trovärdig) mekaniker och verkar förstärka låtens budskap, som varnar mot att bli bedragen.

Mittpunkten av Lost & Found var alla klimaktiska refränger och stora känslomässiga svängningar, fulla av klassiska R&B-ballader. I centrum av Be Right Back faller musiken bort och det finns en kort talad mellanakt, mellan Smith och någon vars smeknamn är "Bejoice, like rejoice." Smith frågar: "Vad är mitt smeknamn?" och får svaret: "Du har inget." De skrattar båda, och det är smittsamt. Båda projekten är intima och autentiska, men den skojfriska dialogen gör denna EP till något annorlunda: Den är för fansen och ger lyssnarna en inblick i Smith utanför studion också.

I denna låt, "Time," och efterföljande låtar "Home" och "Burn," finns det en mer uttalad Amy Winehouse-känsla, med fokus på Smiths röst över relativt minimal gitarr och trummor. "Digging" är fortfarande gitarrfokuserad, men reverb och en mer drivande trumbeat höjer dramatik och gör det till en standout i den bakre halvan av EP:n. Det känns som en andra, starkare iteration av 2017 års Preditah-samarbete "On My Mind," som går bortom refrängen av "Don't want you on my mind," till den mer spetsiga "Get out of my head / There ain't enough room in my bed."

Titelspåret av Lost & Found såg Smith fundera: "Jag trodde aldrig att jag skulle hitta / Något så säkert men så fint," som verkar handla om en romantisk relation. "Weekend," i slutet av Be Right Back, ser Smith desillusionerad och säger: "Jag förlorade allt som jag fann inom dig" och "Jag var tillräckligt ung för att tro att du skulle komma tillbaka." Dessa reflektioner, och förlusten av oskuld som är inneboende i dem, kommer förmodligen att kristalliseras på hennes andra album.

Smith försäkrade The Face magazine att, "Under hela denna lockdown insåg jag vem jag var och vem jag är. Jag känner att du kommer att se tillväxt, mycket tillväxt. Utvecklingen av Jorja Smith."

Med denna EP — om än lite osammanhängande, begripligt för vad som i stort sett är åtta lösa låtar i en samling — har Smith visat bredd och ett experimenterande med genrer som bana väg för ett andra album som tar fler risker, och förhoppningsvis levererar på det löftet om utveckling.