VMP x Ready to Die x Super Poor Kids Konstkollektiv

SPK Lu & SPK Jay: Vi har alltid tecknat sedan vi var barn. Vi brukade rita våra favoritseriefigurer i timmar varje dag. Men det var först när vi blev anställda av Miskeen Originals som vi började ta konsten på allvar. Miskeen Originals var ett företag som hade konstnärer som handmålade originalkonstverk på flera klädesplagg för att säljas i butiker över hela landet. Vi var omkring 15 och 16 år gamla när vi blev anställda, så vi kunde suga åt oss allt som en svamp. Vi arbetade tillsammans med äldre, mer erfarna konstnärer som hade målat och skapat i flera år. Vi lärde oss så mycket av alla de konstnärer vi arbetade med, och när företaget stängde hade vi tillräckligt med erfarenhet för att ge oss ut i världen och skapa på egen hand.

Desuana: Jag vet att ni ofta gör socialt medvetna verk, saker som gör ett uttalande eller belyser vad som händer i ert samhälle. Vad är några av de saker som har påverkat ert arbete som konstnärer?

SPK Lu: En massa saker påverkar mig personligen som konstnär. Det som står ut mest för mig är nog mode. Mycket av den konsten vi skapar är på faktiska klädesplagg, och jag tycker om när modedesigner går utanför ramarna, för det uppmuntrar mig att se på konst och kläder på ett annat sätt. Jag är också ett stort fan av barnboksillustrationer, jag älskar en tecknad illustreringsstil. Självklart är andra konstnärer alltid en inspiration också. På Instagram följer vi massor av konstnärer som också hjälper oss att pressa oss själva hårdare för att fortsätta växa som skapare.

SPK Jay: För att bygga vidare på vad min bror sa, så blir jag också inspirerad av mode. Jag har älskat det sedan jag var barn. När jag sa till min mamma som liten att hon skulle köpa mig en rosa polo med knappar, det var då jag visste att jag hade fallit för mode. Bara tanken på att vara annorlunda och anpassa sina egna kläder gör mig glad. Jag påverkas också av många andra saker. När jag går nerför en gata kan jag se saker som får min kreativa ådra att flöda. Att vara omkring människor varje dag och se hur olika människor reagerar på vissa saker påverkar mig. Kvinnor påverkar mig mycket också. Den kvinnliga kroppen är konst. Kvinnor är vackra, känslosamma, passionerade, starka, och jag kan fortsätta i det oändliga. Jag tenderar att måla många nakna kvinnor med blomhuvuden, som symboliserar tillväxt, styrka, skönhet och känsla. Andra saker som får min kreativitet att flöda är natursköna platser, former och färger. Jag kan fortsätta i det oändliga om vad som påverkar mig, så jag tänker vara tyst nu. Ok, hej då.

Desuana: Nej nej, jag älskar att höra om det. Ni är så passionerade över det arbete ni gör.

Kan ni berätta om detta VMP x Super Poor Kids-samarbete ni har beslutat att göra. Vad ligger bakom det, var ni några fan av Biggie när ni växte upp?

SPK Lu: När möjligheten att arbeta med Vinyl Me, Please kom upp, blev vi jätteglada. Sedan fick vi veta att vi skulle arbeta med en Biggie-vinyl och det var pricken över i:et. Som barn hörde vi alltid våra äldre kusiner spela Biggie, och vi var förstås för unga för att förstå vad musiken handlade om, men vi gungade med till musiken bara för att se så coola ut som våra kusiner. Det var först när vi blev äldre som vi kunde se vilken påverkan Biggie hade på hiphopens och musikens värld.

SPK Jay: Jag blev glad över att höra att Vinyl Me Please ville att vi skulle handmåla exklusiva Biggie-skivor. Vi älskar att måla på olika saker istället för att alltid måla på duk. Att ha ett unikt projekt som detta är som en frisk fläkt. Jag känner att jag och min bror växte upp på liknande sätt som Biggie, men vi gick bara på två olika vägar. Allt detta är bara så nostalgiskt för mig, helt enkelt för att jag kommer ihåg att jag som liten hörde mina äldre kusiner spela Biggie. Att arbeta med detta projekt har verkligen väckt minnen.

Desuana: Kan ni berätta lite om hur er kreativa process fungerar? Var är er utgångspunkt när ni börjar och hur hamnar ni vid dessa storslagna och intrikata färdiga verk?

SPK Lu: När vi skapar konst brukar vi vanligtvis improvisera det mesta av arbetet. Vi har vanligtvis en idé om vad vi vill göra eller hur vi vill att verket ska se ut, men det finns inte mycket planering när vi skapar. Vi dyker liksom bara ner i konsten och låter allt falla på plats. Vi har arbetat på detta sätt så länge att det är på det sättet vi fungerar när vi skapar något. Det finns inte mycket skissande eller förplanering, vi sätter bara igång och väntar på det färdiga resultatet.

SPK Jay: Som Lu sa så improviserar vi ofta. Oftast när vi arbetar på något tillsammans har vi ett litet kreativt möte. Vi spånar idéer och när de rätta idéerna dyker upp är det då vi genomför dem! Vi bråkar mycket och jag kanske svär åt honom, men så fungerar vi bara (skrattar), jag skulle inte byta det mot något. Det slutgiltiga resultatet visar sig alltid vara felfritt. När jag arbetar ensam, ibland bara stirrar jag på min duk under lång tid innan jag börjar måla. Sedan sätter jag bara igång! Oftast skissar jag ingenting, jag målar bara vad jag känner.

Desuana: Sista frågan, jag är nyfiken på musiken som ni lyssnar på. Vad växte ni upp med att lyssna på? Och är det annorlunda jämfört med vad ni lyssnar på idag?

SPK Lu: Jay och jag har liknande men också olika musiksmak, så konstigt som det låter. Jag växte upp med att lyssna på rapmusik på grund av våra äldre kusiner, men när jag nådde mina preteen/tonåringar började jag gå utanför att bara lyssna på rap. Jag lyssnade på allt från N'Sync till Fall Out Boy, från Usher till Dipset, men utan tvekan var min favoritartist under den tiden Eminem. Även om jag inte lyssnar så mycket på Eminem nu, så drogs jag till Tyler, The Creator. Kanske på grund av att han var en annan artist som var "anti-etablissemang" och pratade om vad som helst som kom förbi hans sinne, men jag kunde inte få nog av det. Jag lyssnar på Tyler, Frank Ocean, Kid Cudi, Toro Y Moi, Lana Del Rey, A$AP Rocky och Bruno Mars, bara för att nämna några.

SPK Jay: Förutom att min mamma spelade Marc Anthony högt i huset på lördag morgonen, hade mina äldre kusiner AJ och Jason definitivt ett inflytande på vår musiksmak. När jag växte upp lyssnade de på mycket Bad Boy. Diddy och Biggie var definitivt på spellistan. Jay-Z började också ingå i min rotation. Hard knock life var min SH*T! Jag hade också den mjuka sidan där jag brukade lyssna på Usher haha. När 2000-talet närmade sig började jag gilla Fabolous, Dipset, Kanye och Lil Wayne, bara för att nämna några. Jag lyssnar fortfarande på dem än idag. Nu kan jag lyssna på nästan vad som helst som låter tilltalande för mig. Från Lil Uzi och Young Thug till Childish Gambino, Frank Ocean och The Weeknd. Jag har nyligen fått upp ögonen för Soulection och Kaytranada. Jag lyssnar på deras mixar hela tiden nu. Jag gillar att säga att mina öron har mognat de senaste åren.

Kolla in Desuanas YouTube-kanal här