Veckans Album: Connie Converses 'Så sorgligt, så vackert'

Det finns ingen folksaga som är så chockerande som berättelsen om Elizabeth “Connie” Converse, som bokstavligen försvann 1974 efter två decennier av misslyckade försök att slå igenom i musikbranschen i New York City. Och med mystiska låtar som ‘Talkin’ Like You (Two Tall Mountains)’ låter det som om hon till och med skrev sin egen epitaf: “Mellan två höga berg, finns det en plats som de kallar ensamma. Vet inte varför de kallar det ensamma, för jag är aldrig ensam när jag går dit…”

Berättelsen börjar 1944, när Converse hoppade av college i en liten stad i nordöstra USA och flyttade till storstaden i hopp om att “slå igenom” som folkmusiker. Hon fick arbete där med olika kontorsjobb och fick så småningom ett genombrott genom att fånga uppmärksamheten hos animeraren och regissören Gene Deitch, som kallade henne “så intelligent, så brilliant, och samtidigt så mystisk, en ängel av suggestiv sång.” Förutom sitt arbete inom konst och film hade Deitch ett starkt (även om amatörmässigt) intresse för musik och inspelning, efter att ha bandat blues- och bluegrasslegender som John Lee Hooker och Pete Seeger. Deitch bjöd hem en mängd vänner för att höra Converse framföra i sitt kök. Trots hans ivriga stöd nådde inte inspelningarna från den kvällen en större publik förrän 50 år senare när han blev inbjuden att spela några låtar på den berömda NPR-nämnden WNYC. En av lyssnarna den kvällen råkade vara Dan Dzula, den Emmy-vinnande och Grammy-nominerade ljudtekniker som senare tillbringade år med att spåra upp Deitch för att se till att de gamla inspelningarna fick ett ordentligt släpp.

Converse’s yngre bror Phillip beskriver deras barndomsår som en hektisk virvelvind av konst i alla former. I skolan kunde hon rita serier, måla muraler, skriva dikter, och tycktes kunna uppnå allt kreativt som hon satte sinnes på. Hon var salutatorian i sin gymnasieklass och vann det stipendium som skickade henne till Mt. Holyoke College, som hon så småningom flydde från “för att söka sin förmögenhet.” År efter år skickade hon honom månatliga inspelningar av sina små folkmusiklåtar, ibland bara satte hon musik till berömda dikter av Shakespeare eller Dylan Thomas. Så småningom blev hon så nedslagen över sin oförmåga att hitta någon framgång i New York City att hon lämnade allt för att flytta nära sin bror i Ann Arbor, Michigan. Under sommaren 1974 citerades hon i att säga: “Den mänskliga samhällsstrukturen fascinerar mig och förundrar mig och fyller mig med sorg och glädje; jag kan bara inte hitta min plats att ansluta mig till.” Strax därefter packade hon ner sin lilla samling av tillhörigheter i sin Volkswagen Beetle, skrev avskedsbrev till alla hon kunde tänka sig och försvann helt, aldrig att höras från igen av sina vänner eller familj, inte ens sin bror som hon hade varit så nära. En dokumentär från 2014 avslöjar ett av dessa brev, medan hennes bror läser: “Låt mig gå, låt mig vara om jag kan, låt mig inte vara om jag inte kan. Jag har sett de eleganta, energiska människorna i Ann Arbor, de som jag känner och de som jag inte gör, som går om sina dagliga sysslor på gatorna och i byggnaderna, och jag kände en distanserad beundran för deras energi och elegans. Om jag någonsin var en medlem av denna art så var det kanske en social olycka som nu har avbrutits.”

Albumet innehåller konstverk av New York City-fotografen Sarah Wilmer, som samarbetade med Mike Schultz i en serie kollage och målningar. Den här biten som föreställer Converse med laser som kommer ut ur hennes ögon är en perfekt avbildning, som fångar skärpan i hennes lyrik och den science-fiction-liknande fantasin av hennes försvinnande. Skivan innehåller 18 spår, en lång skiva enligt alla mått mätt även om vissa låtar knappt överstiger en minuts längd, men det är en passande samling med tanke på bakgrundshistorien. Ofta är låtarna fiktiva berättelser, men många är bitande sociala kommentarer som ‘Roving Woman,’ där hon sjunger komiska rader om hur kvinnor behandlas annorlunda än män: “Folk säger att en rastlös kvinna antagligen inte är bättre än hon borde vara. En dam bör aldrig vistas i salooner, men det är här jag finner mig själv många eftermiddagar. Och poker är ett spel som en dam inte ska spela, men varje flytande pokerspel tycks bara flyta min väg.” ‘Trouble’ antyder att det kanske var hjärtesorg som drev henne bort från världen: “Sedan vi möttes har världen varit upp och ner, och om du inte slutar att plåga mig kommer du att driva mig ur staden. Men om du går bort, som bekymmer borde göra, var hittar jag en annan själ att berätta mina bekymmer för?” Titelspåret ‘How Sad, How Lovely,’ avslutas med orden: “Som livet, som ett leende, som hösten av ett löv, hur sorgligt, hur vackert, hur kort.” Detsamma kan sägas om Converse själv.

Albumet släpptes aldrig förrän en CD-pressning 2009 av Lau Derette, och sedan på vinyl 2014 av Squirrel Thing Recordings, det återutgivningsfokuserade dotterbolaget av Brooklyn-indiefenomenet Captured Tracks, hem till Mac DeMarco, Beach Fossils och andra. Squirrel Thing tar till och med sitt namn från en rad i Converse’s ‘Two Tall Mountains,’ och fortsatte med att släppa en vacker samling av heminspelningar av Molly Drake, mor till folkmusiklegenden Nick Drake. Det som är intressant med dessa skivor är att de faktiskt aldrig släpptes från början, och den enkla faktorn att låtarna fortfarande existerar idag är fantastiskt lyckosamt. ‘How Sad, How Lovely’ är sammanställd från 17 av Converses inspelningar tagna från två källor, de ursprungliga band som spelades in av Gene Deitch i hans kök, och den stadiga samlingen av låtar som hon skickade till sin bror på 50-talet. Därför är de senaste 2014-års återutgivningarna det enda sättet att få tag på detta album. Det släpptes initialt som en begränsad pressning på genomskinlig vinyl, och sedan på en lättare att hitta pressning på svart vinyl, vilket bara kostar dig standard $20-25.

Kritikernas respons har varit övervägande positiv. NPR beskrev albumet som “ovanligt, melodiskt, smart, gripande och personligt,” medan Pop Matters kallade det en “sirén-liknande dragning omöjlig att motstå.” Varthelst det var som Converse hamnade, har hennes arv verkligen blivit inramat för fascinationen av alla som snubblar över henne. Lyssna nedan via Spotify: