Heavy metal, precis som de flesta musikstilar, dök inte upp ur det blå. Det genomgick en lång utvecklingsfas innan det på 80-talet framträdde som en kommersiell kraft med en distinkt stil som hade fasta regler och konventioner. Metalls tidigaste aktörer — påverkade av band som Blue Cheer, The Crazy World of Arthur Brown, Cream, The Who och till och med The Beatles — var djupt förankrade i blues, men spelade det långsammare, tyngre och högre. De experimenterade ibland med udda taktarter, dissonanser och utvidgade låtformer, men deras gemensamma nämnare var gitarrcentrerad, riff-tung, förvrängd och mörk.
Vissa metalband från 70-talet, som Black Sabbath, Kiss, Led Zeppelin och Deep Purple, fyllde arenor, sålde miljontals album och till och med fick hitlåtar. De var under kontrakt med stora skivbolag och tjänade stora pengar. Men de existerade inte i ett vakuum, och för varje huvudakt fanns det otaliga andra band som turnerade som förband, spelade på klubbar och spelade in med knappa budgetar. Dessa band hade ofta problem med sina management, kämpade med sina skivbolag och oftare än sällan hamnade deras album i reabackarna i skivbutiker. Men de hade fortfarande fans.
Och dessa fans var lojala.
Några av dessa fans blev själva metalhjältar – som medlemmarna i Metallica, Iron Maiden och många andra – men de glömde inte sina rötter. De nämner sina favoriter bland obskyra proto metal-artister i intervjuer som primära influenser, coverar deras låtar, hedrar dem på scen och på konserter, och de är stolta över att stödja det som de flesta anser vara okända eller obskyra band.
I denna sammanställning ser vi på 10 proto metal-album som du borde känna till. Vissa är obskyra. Vissa var välkända men glömdes. Vissa blev kultklassiker och är nu större än de var när de släpptes.
Men alla av dem är viktiga att lyssna på.
Tzvi Gluckin är en frilansskribent och musiker. År 1991 var han backstage på Ritz i NYC och stod bredvid Bootsy Collins. Hans liv blev aldrig detsamma. Han bor i Boston.