I en överraskande vändning av händelser som belyser den ofta oförutsägbara naturen av kändisrelationer, har John Lydon, den ikoniska frontfiguren för Sex Pistols och bandet Public Image Ltd. (PiL), nyligen dragit tillbaka sin tidigare kritik av popsensationen Taylor Swift. Känd för sina provocerande och uppriktiga åsikter, blev Lydon citerad tidigare i år där han beskrev Swift som “otroligt tråkig” och sörjde hennes utveckling till en artist med en “svajande ballgown-vibe”, till synes utan en framtid bortom vad han ansåg vara en ytlig Vegas-residens. Nu finner han sig själv fascinerad av utsikterna för samarbete med den artist han en gång avfärdade. Denna oväntade utveckling understryker inte bara komplexiteten i musikbranschen utan avslöjar också en djupare diskussion om värdet av konstnärlig förnyelse och respekt över genrer.
I en intervju för NME:s “Does Rock ‘N’ Roll Kill Braincells?”-serie uttryckte Lydon sin kritiska syn på popmusik och artister som Swift. Han hävdade att hennes resa från tonårsstjärna till popfenomen var skadad av en brist på äkthet. “Det finns en hel historia av den typen av sångare i Amerika: pop-tonårstrivia-grejen,” sade han och föreslog att Swift var "fångad" av sin omfattande fanbas och därför oförmögen att utvecklas. Han konstaterade, “Hon har ingenstans att gå,” vilket signalerade en tro på att hennes musik var formelartad och riskavert.
Detta djärva uttalande kom som en del av en större konversation där Lydon inte bara granskade sitt eget arv utan också reflekterade över samtida artister som han ansåg delade scen med honom—även om han inte såg dem gynnsamt.
Snabbspola framåt till de senaste kommentarer som gjorts till The Mirror, och Lydon verkar ha genomgått en transformation i sin syn på Swift. Med nyfunnen respekt noterade han, "De som gör den typen av musik, som Taylor, gör det väldigt bra. Hon förtjänar en chans hos mig. Tänk dig den duetten?" Detta uttalande signalerar ett markant avsteg från hans tidigare nedlåtande attityd, och öppnar dörren för konstnärligt samarbete som kan broa klyftan mellan punk och pop—två genrer som oftast placeras i skarp opposition.
Lydons personliga resa genom sorg, efter att hans fru, Nora Forster, avled av Alzheimer i april 2023, ger en ytterligare dimension av medkänsla till hans utvecklande syn. “Jag behöver komma ut ur huset. Jag har gjort tillräckligt med att plåga mig själv... sorgen när den kommer, men tillräckligt redan,” konstaterade han i en reflekterande ton om hur hans livserfarenheter har format hans musik och samarbeten. Detta illustrerar inte bara hans sårbarhet utan betonar också hur livets utmaningar kan leda till en öppenhet och en vilja att utforska nya kopplingar i den konstnärliga sfären.
Korsningen mellan punkrock och popmusik är inte ett nytt fenomen. Lydons bakgrund i punk har historiskt sett positionerat honom mot mainstream-pop, en genre som ofta kännetecknas av sin kommersialism och enhetlighet. Men musikutvecklingen har ofta suddat ut genregränser, vilket möjliggör oväntade partnerskap. Till exempel har personligheter som David Bowie och Malcolm McLaren spelat avgörande roller i att broa dessa världar, vilket har banat väg för framtida samarbeten—såsom Lydons potentiella gemensamma projekt med Swift.
Intressant nog har Lydon noterat tidigare försök att samarbeta med kända artister, inklusive ett misslyckat duettförsök med Kate Bush. Han berättade humoristiskt om en interaktion där han trodde att hon skulle engagera sig i hans idéer, bara för att konfronteras med en vokal oenighet. “Hon var som, ‘Jag kan inte sjunga det. Stick iväg’... Det var inte hennes exakta ord, men så var det verkligen menat,” berättade han och visade både respekt för Bushs konstnärskap och en medvetenhet om de komplexiteter som är involverade i sådana samarbeten.
Lydons kommentarer har väckt diskussioner bland musikfans och kritiker. Punkikonens förändrade åsikter om Swift speglar en bredare erkännande av de mångfaldiga konstnärliga färdigheter som krävs i dagens musikindustri—och lyfter fram de förändrade attityderna mot artister som en gång verkade världar bort i musiklandskapet. Många fans av båda artisterna uttrycker optimism vid tanken på ett samarbete, ivriga över potentialen av Lydons punkiga kant som möter Swifts polerade produktion.
Om Lydon och Swift skulle samarbeta, skulle det inte bara utmana förutfattade meningar om genre utan också kunna signalera en vidare trend mot samarbete över stilistiska gränser inom musikindustrin. Artister blir alltmer benägna att experimentera med ljud och format snarare än strikt hålla sig till genredelningar. Framväxten av genreöverskridande samarbeten kan resonera med en bredare publik, vilket möjliggör en fusion som kan omdefiniera musikaliska förväntningar.
Lydons reflektioner i år betonar också rollen av personliga erfarenheter, inklusive sorg och förlust, i den konstnärliga uttryck. Hans hänvisning till sorg som en energi antyder en filosofisk inställning till kreativitet—som betonar hur artister kanaliserar livets erfarenheter in i konst. Detta kan fungera som inspiration för blivande musiker och visa hur personliga berättelser kan förändra konstnärliga banor.
När Lydon förbereder sig för PiL "This Is Not The Last Tour," uttrycker han spänning inför den “stökiga” nya musiken som drivs av hans erfarenheter av sorg och transformation. “Sorg är en energi,” upprepade han och framhöll hur han väljer att kanalisera det konstruktivt. Tillsammans med sina musikaliska strävanden kommer han att ge sig ut på en talarturné som heter “I Could Be Wrong, I Could Be Right,” vilket ytterligare illustrerar hans önskan att personligen koppla med publiken medan han tar upp olika ämnen, från punkens historia till nutida kultur.
I februari 2023 beskrev Lydon Swift som “otroligt tråkig” och kritiserade hennes musik och performancesstil, och förutspådde att hon så småningom skulle framträda i Vegas som ett tecken på konstnärlig nedgång.
Han har uttryckt nyfunnen respekt för Swifts prestationer och konstnärskap, och säger att han anser att hon förtjänar chansen att samarbeta med honom och erkänner skickligheten i hennes popmusik.
Ja, Lydon har tidigare försökt samarbeta med sångerskan Kate Bush men stötte på vokala oenigheter som i slutändan ledde till att partnerskapet inte realiserades.
Lydon arbetar med ny musik tillsammans med sitt band PiL inför deras kommande turné och använder sina personliga erfarenheter, särskilt runt sorg, för att informera och forma sin musik.